Om boken: 2009 / Tåget igen, som för tjugo år sedan. Hon går till havet igen, bara nu knuffades hon på vägen inte av drömmar om kärlek, utan av trampade känslor. Sedan gick hjulen mot lyckan, men nu upprepar de grymt: "en-på, en-mot, en-mot-mot-på." Hon är nu ensam och i en kupé på ett fjärrtåg. Och den fantastiska dagen togs alla platser, och var och en av de tre medresenärerna var bra på sitt sätt. Men hennes val visade sig vara snabbt och hänsynslöst. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka och agera helt annorlunda... Eller så är han inte i det förflutna, utan i framtiden, hennes chans, den enda?